psykisk hälsa
Våran psykiska hälsa är något vi alla bär på hela livet ut, men är lika viktig att ta hand om som våran fysiska hälsa.
Jag själv har varit där när den psykiska hälsan skuggat den fysiska och tagit all min energi. Om vi inte pratar om våra känslor så håller vi allt för oss själva. Och det kan bli för mycket för en person att hantera på egen hand. Blir vi mer öppna om att prata om känslor, allt från glädje till känslor som ligger bakom destruktiva tankar och impulser, kan fler våga berätta när något är jobbigt och kan få stöd i att söka hjälp innan det dåliga måendet tar över för mycket. Någon som inte har möjligheten att prata om vad som känns jobbigt, kanske inte ens förstår att det finns hjälp att få för det hen känner.
Mycket bråk, en upplevd brist på kärlek i olika relationer och mobbning var några utlösande faktorer som drog ner mig totalt. Jag hade bråk runt omkring mig hela tiden i min vardag, oavsett vart jag än var. Som i skolan och på min fritid. Och tills sist så ledde det till att jag inte visste vems felet var i problemet. Och anklagade mig själv att det var jag som var felet i det hela gång på gång. Som bröt ner min kropp och själ i små bitar.
En morgon kände jag att min hälsa inte var som förut. Hela jag var som en helt ny person. Nytt tänkande, nytt sätt att tala med folk, ny klädstil, ville byta umgänge, började helt plötsligt att röka och andra saker som jag känner att jag kanske inte ska ta upp för min egen skull. Så hoppas att ni kan förstå mig och inte ta illa upp. Men känner att vissa saker är lite för privat att skriva om. Men problemet är inte slut där utan allt fick ju andra komplikationer som brist på kärlek, nedvärderingar, mycket mobbning på olika platser som sagt.
Jag ansträngde mig så pass mycket varje dag, varje timme, varje minut och sekund på att dölja för folk hur jag verkligen mådde. För jag ville inte att dem skulle se mig som den svaga eller den klena, som inte kunde klara av några bråk eller så. Men jag var så svag och klarade inte av någonting. Eller ja, jag klarade av något. Att ta dem orden, ta dem slagen och ta alla kränkningar.
En kväll kände jag att jag ville bara ta en dosering av några tabletter eller något på hopp om att försvinna från allt. Men som att det skulle hjälpa mig eller mina problem. En dosering av alvedon ger än bara kräkningar och huvudvärk. Så det är inte det bästa sättet att göra om man känner att man inte klarar av mer. Utan det finns andra lösningar som sagt.
Tack vare mina panikattacker, min ångest, min vilja, mina vänner och även min pojkvän som jag har idag så har jag vågat att ta emot hjälp. Hjälp som ger mig en mening att få se det ljusa i livet för att få mig att vilja leva, en vilja att vara kvar på denna jord. Det är inte alltid något som syns tydligt utan ibland är det något man måste skapa själv eller som man kan få hjälp att skapa tillsammans med någon.
Idag går jag till en psykolog och pratar öppet om mina tankar och känslor för att inte falla tillbaka i mitt dåliga mående. Och det hjälper verkligen.
Så snälla lova mig att om ni mår dåligt eller känner någon där ute som gör det. Vänta inte, utan prata direkt med en vuxen som kurator, lärare, rektor, föräldrar eller någon annan som ni tycker är enkel att prata med. Man kan även ringa till Bris som har tystnadsplikt och där du även kan vara anonym om det känns lättare och bättre för dig. Men glöm inte att ditt mående är viktigt för att just du ska må bra men även andra runt omkring dig. Tänk att om du mår bra så mår dem bra, och om dem mår bra så mår du bra. Men om du mår dåligt så mår dem dåligt, och om dem mår dåligt så mår du dåligt.
Vilket av det låter bäst för dig och ditt mående?
För mig är det enkelt att om jag mår bra så mår dem bra, och om om dem mår bra så gör jag också det.
Vi ska vara starka tillsammans och övervinna allt. Vi ska ta oss igenom eld och vatten. Och kämpa tills döden skiljer oss åt. Men det ska vara om åttio år och inte nu.
Du kanske inte känner dig på topp just nu men kämpa på och tänk på vem du verkligen vill vara, så kommer du också vara där en vacker dag som jag är nu.
Vill verkligen tacka alla som har fått mig att vara där jag är idag och där jag kommer vara om tio år om glöm inte att vi kämpar på tillsammans.
Du är aldrig ensam!!
